Äntligen är pappa hemkommen, vilket betyder att det äntligen är någon som vill hitta på någonting. Den enda som brukar vilja spend some time med mig är pappa. Brukar oftast blir ett kortspel och vi brukar heller inte variera oss så mycket. Vi håller oss nästan jämt till ett parti Chicago, inte bara för att det är det enda spel pappa kan utan också för att han alltid är så negativ till att jag ska lära han något nytt spel.
Nyss fått i mig lite mat också äntligen, har svultit hela dan, kanske för att jag inte vågat äta någonting.

Imorgon har vi någonslags fotodag uppe på Södra berget. Om jag inte fattat allting fel så varar det hela dagen, åker upp på morgonen med lärarna och pågår väl framåt eftermiddagen, funfun! Så nu håller jag tumme mot tumme att jag mår bättre imorgon.

So long kompis,  Awoman