A star that shone so bright

Har kommit på att allt jag skriver om vad vi gör får mig att framstå som dum.
Så ska berätta en sak som hände idag som det faktiskt var JAG som skrattade åt:

Idag när jag kom ner till navet för att ta bussen hem ser jag en kille i cirkus 19 års ålder.
Han är aningens överviktig och har mobil, rygga och skolmapp i högsta hugg + bussbiljetten
som är väldigt värdefull. Plötsligt sliter vinden åt sig hans biljett och han börjar desperat springa
efter. Den kör en liten flygtur sen ner på backen. Han tror han har sin chans och böjer sig ner,
men nej, LURAD! Upp i luften igen och iväg, han fortsätter såklart springa efter och bara för
att pinsamheten ska gå i topp så gör han en fartfylld piruett och ner på rumpan.
Hur det slutligen gick, om han återfick sin biljett eller inte vet jag inte för jag var fullt
upptagen med att vika mig dubbel av skratt.

Det är precis sånt här jag vill att mitt liv ska innehålla. Så ibland bara för att utmana
spänningen brukar jag faktiskt släppa min biljett självmant och ställa mig på alla fyra och 
blåsa iväg detbara för att sedan kunna lura mig själv och mina vänner att jag faktiskt tappade
min biljett och fick springa efter den över hela stan, och att det faktiskt var väldigt pinsamt.

Nu ska jag gå och noppRa raggarsträngen sen hitta på någonting annat jag kan göra för
att få mitt liv att verka aningens intressant. Hasta la vista,
Awoman


image72
Ni får en bild på min nya men gamla klocka som jag rota fram ur mammas gamla byrålåda.
Vilken skönhet va?! Kommer absolut komma till användning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0