Jag tror att jag sparar min påse tills imorgon istället för ovnalighetens
skull. Jag hade nämligen missat den smaskiga puttande blåbärspajen i ugnen.

Hade förväntat mig en mysig kvällsfika med familjen som inte brukar ske
så ofta nu för tiden. Men då börjar mamma snacka om sprutor för livmodercancer
precis när jag ska börjar sleva i mig. Det får mig att bara vilja springa till toastolten
och stoppa fingrarna i halsen. Här blir det inga sprutor för min del, Nej Nej!
Eller möjligtvis i utbyte mot lite pengar.

Kommer ihåg när jag gick i fjärde klass och det var dags för oss att ta
stelkrampssrutan vilken ingen tyckte var någon större grej, förutom jag. Jag satt inne
hos skoldoktorn med min lärarare i ena handen och skolsyster i den andra och tårarna
sprutade som om det handlade om liv eller död. Vid den ålderna var jag fröken vrång och
ingen skulle få sticka någon spruta i min arm. Efter 20 minuter började alla tappa tålamodet
så trot eller ej men dom mutade mig faktiskt med pengar, 5 kronor per skalle. Det var ju
nästan som en hel veckopeng på den tiden så jag gav med mig till slut. Kanske kör en favorit
i repris den här gången då, men då ska det inte handla om lite smågrus, jag vill ha SEDLAR!