I hundrade år

Tårta blev det kan jag konstatera.. Smarrig sådan, och en aningens tråkig
födelsedagspresent. Någt slags fat med småsten och blomtjoffs. Sprang runt
i sjuhundra år för att hitta nått gulligt, vilket var näst intill omöjligt. Det kryllade
av allt mellan hundra %-iga påskliljor till plastigt sjögräs..

Jag har ju faktikst glömt att berätta en ganska upplevelse.. Igår när vi var på
Bauhaus träffade vi ingen mindre än Ernst Kirchsteiger i egen hög person..
Och smal dessutom.. undra om han kör Gi-metoden?!

image170

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0